Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen har nu verkat under ca ett års tid. Syftet med reformen har bl.a. varit att samla alla mål som rör marknads- och immaterialrätt under en och samma domstol. Ökad effektivisering och högre kvalitet har varit målsättningen. Enligt domstolarnas egen uppfattning har man i princip uppnått detta. Man har lyckats rekrytera många duktiga domare med särskild kompetens på de måltyper domstolarna ska avgöra.
Utifrån ett ombudsperspektiv är det kanske för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser om dömandets kvalitet jämfört med hur det varit tidigare. När det gäller varumärkesrättens område tycker jag mig för egen del se att domstolarna på ett mer strikt och kanske restriktivt sätt bedömer frågor om känneteckens särskiljningsförmåga. Sentida exempel på detta är Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 27 november 2017 i mål PMÖÄ2389-17 och Patent- och marknadsdomstolens dom den 15 december 2017 i mål PMÄ 8452-17.
Det förra målet rörde varumärkesregistrering av utformningen av en tavelkrok och det senare målet rörde registrering av ordmärket CARTILAGE FRAGMENTATION INHIBITOR (avseende ett läkemedel för att förhindra fragmentering av brosk). Domstolarna kom fram till att utformningen av tavelkroken var en följd av teknisk funktion och ordmärket var beskrivande för produkten som sådan. Båda märkena ansågs således sakna särskiljningsförmåga.
Det går naturligtvis inte att säga något säkert om hur utgången i dessa skulle ha blivit i det gamla domstolssystemet, men min bedömning är trots allt att praxis har stramats upp.
Jag har tidigare berört att det finns en skillnad i bedömningen av särskiljningsförmåga mellan varumärken och firmor. Denna skillnad saknar stöd i lag och strider enligt min uppfattning mot EU-rätten. En förhoppning har varit att denna skillnad i bedömningar skulle försvinna när prövning sker av en och samma domstol. Dock kvarstår skillnaden på myndighetsnivå och risken är att den accentueras ytterligare när praxis för varumärken stramas upp. Hittills har det varit ytterligt få firmamål som kommit till prövning i de nya domstolarna.
Ett intressant mål i detta avseende är Patent- och marknadsdomstolens dom den 3 oktober 2017 i mål PMT 16284-16. Målet rörde intrång i firmorna Krantjänst Eskilstuna och Krantjänst i Eskilstuna. Den inträngande parten invände att firmorna saknade särskiljningsförmåga, dock utan att yrka hävning. Domstolen konstaterade att, eftersom hävning av firmorna ej yrkats, kunde domstolen inte pröva frågan om särskiljningsförmåga utan hade att utgå från att registreringarna var korrekta. Det intressanta är att domstolen ändå uttalar att orden krantjänst resp. Eskilstuna var för sig saknar särskiljningsförmåga, men att de tillsammans uppnår särskiljningsförmåga. Härigenom tycks domstolen vilja vidmakthålla den av mig kritiserade praxisen att registrera geografiskt namn med ren beskrivning av tjänst eller produkt och jag tvivlar på att samma ordkombination skulle registreras som varumärke. Slutsatsen är att osäkerheten beststår.
Axel Eskeby
