I ett omtalat mål vid Patent- och marknadsdomstolen (PMD) har komikern och samhällsdebattören Aron Flam stått åtalad för upphovsrättsbrott. Målet tar sin utgångspunkt i det välkända bildkonstalstret ”EN SVENSK TIGER” som skapades av Bertil Almqvist i början av 1940-talet som ett led i en av försvarsmakten initierad vaksamhetskampanj.
Aron Flam har i samband med publiceringen av boken ”Det här är en svensk tiger” gjort en rad förfoganden av olika varianter av Bertil Almqvists verk. Åklagaren har gjort gällande att förfogandena har inneburit intrång i upphovsrätten till originalverket emedan försvaret har hävdat att förfogandet har utgjort satir eller parodi och varit en del av en berättigad samhällskritik där den berömda tigern har fått symbolisera den tystnadskultur som Aron Flam menar präglar svenskt debattklimat.
Målet rör den intressanta frågan vilken frihet en samhällsdebattör eller satiriker har att använda skyddade alster för att på ett humoristiskt sätt delta i politisk debatt, framföra samhällskritik eller kritik mot makthavare. En intresseavvägning måste ske och all användning av skyddade alster kan inte slentrianmässigt tillåtas bara för att det är fråga om humor eller samhällskritik. Samtidigt måste yttrandefriheten och den fria debatten värnas. Domen är enligt min mening en väl avvägd och välmotiverad avvägning.
PMD inleder sina domskäl med att redogöra för två alternativa förhållningssätt där det ena är att se en parodi eller satir som ett eget självständigt verk som därmed inte gör intrång i originalverket och det andra innebär att betrakta rätten till parodi eller satir som en inskränkning i upphovsrätten.
Det förra synsättet har präglat svensk rätt men det senare synsättet vinner stöd i EU-rätten. Oavsett synsätt konstaterar PMD att parodin traditionellt åtnjuter skydd av rättsordningen.
PMD finner att Aron Flams förfoganden inte utgör självständiga verk. Därmed prövar PMD om det s.k. parodiundantaget i Infosocdirektivet är tillämpligt. Parodiundantaget utgör en intresseavvägning mellan rättighetshavarnas intresse av skydd och intresset av att kunna använda alster i samhällskritiska eller andra skyddsvärda sammanhang.
PMD kommer efter ett ganska omfattande resonemang fram till att Aron Flams förfoganden uppvisar en tillräcklig grad av originalitet och att syftet uppenbarligen är en del av en samhällskritik som i och för sig har sitt berättigande. Slutsatsen är att Aron Flams förfoganden omfattas av parodiundantaget och åtalet ogillades.
Domen är säkert välkommen bland satiriker och samhällsdebattörer
