Volvo har ansökt om hävning av ett bolags ansökan om att registrera ”MADE BY SWEDEN”. Enligt Volvo står registreringen i strid med Volvos användning av ”Made by Sweden” som i stor omfattning använts i Volvos marknadsföringskampanjer.
En varumärkesregistrering får hävas om det registrerade varumärket kan förväxlas med ett kännetecken som användes av någon annan vid tiden förvarumärkesansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vidtidpunkten för ansökan (2 kap. 8 § första stycket 4 varumärkeslagen).
Volvo anförde att den omfattande användningen av ”Made by Sweden” medfört varumärkesrättslig inarbetning och att således bolagets registrering gör intrång i Volvos inarbetade äldre rätt.
När målet prövades i patent- och marknadsdomstolen ansåg domstolen att ”Made by Sweden” har en viss ursprunglig särskiljningsförmåga och därmed torde kunna betraktas som ett kännetecken. Volvos användning ansågs däremot inte ha medfört en inarbetning.
Domstolen finner det ändå visat att bolaget vid ansökan om registrering känt till Volvos användning och att syftet med registreringen vari otillbörligt i syfte att försvåra eller dra nytta av Volvos användning av varumärket.
Sammanfattningsvis konstaterar domstolen att Volvos kännetecken och bolagets registrerade varumärken är identiska och därmed förväxlingsbara, att bolaget känt till Volvos användning och att registreringen skett i otillbörligt syfte. skäl att häva registreringen förelåg därför.
Domen visar att ett kännetecken, trots att det vare sig är registrerat varumärke eller inarbetat kan ge ett skydd mot otillbörlig registrering av förväxlingsbara märken. Ett grundkrav torde dock vara att kännetecknet har någon ursprunglig särskiljningsförmåga.